Falkenbergs frälsare

Historien om hur Laget vid havet reste sig från botten

Jag hinner knappt lyfta blicken från min position på pressläktaren innan AIK-mittfältaren Heradi Rashidi ligger ned i gräset på Falcon Alkoholfri Arena.

• 

• 

Falkenbergs målvakt Hampus Nilsson har tajmat sin utrusning helt fel och satt dobbarna rakt över Rashidis lår snarare än på bollen. Matchen är bara nio minuter gammal när Nilsson får syna det röda kortet, men Rashidi är snart uppe på benen igen och kan spela vidare.

Falkenberg förlorar med 1–5 hemma mot AIK och nu ser läget mörkt ut för FFF. Med två matcher kvar ligger de sist i Allsvenskan och för att ens ha chansen att stanna kvar utan kval måste de besegra både Kalmar borta och AFC Eskilstuna hemma. Två bottenkonkurrenter, visst, men Falkenberg har inte vunnit två matcher i rad på hela säsongen – och de väntar fortfarande på sin första bortaseger i Allsvenskan 2019.

För den optimistiske FFF-supportern Lars Englund var det en annan förlust – den i omgången tidigare – som smärtade desto mer, berättade han när han åt på Sibylla i Falkenberg tillsammans med FFF:s capo (klackledare) Daniel Kelly efteråt.

– Direkt efter Elfsborg borta (0–4) kände jag att ”nu hoppas jag mer än jag tror på det”. Det var första gången det året jag kände så. Matchen mot AIK var körd efter tio minuter, så den förlusten kunde jag bearbeta tidigt. Däremot kände jag att Nsima Peters 1–5-mål mot AIK kunde bli viktigt, säger Lars.

• 

• 

När YWP (Yellow White Pride, FFF:s supporterklubb) rullar in på Guldfågeln Arena i Kalmar en vecka senare är stämningen magisk. Sundsvall har precis förlorat med 1–2 hemma mot Helsingborg och nu har Falkenberg plötsligt chansen att kliva upp på kvalplats.

– Många var mer eller mindre uppgivna inför Kalmar. Vi hade ju kunnat åka ur Allsvenskan den dagen. Men vi fick en himla boost när Helsingborg avgjorde precis innan vi rullade in i Kalmar, minns FFF-supportern Eric Nilsson.

Jag fick psykbryt och åkte hem direkt.

Daniel Kelly

En som däremot inte följer med till Kalmar är just FFF:s capo Daniel Kelly, som bor i Malmö men brukar följa med på de flesta matcherna.

– Tanken var att jag skulle åka till Kalmar och att det skulle bli en kul resa i supporterbussen. Men precis när jag kommer till Malmö C blir mitt tåg inställt med tio minuters varsel. I dag ångrar jag det väldigt djupt, men jag fick psykbryt och åkte hem direkt. Jag ville inte åka till Kalmar ensam och se FFF åka ur, berättar Daniel.

Sundsvalls förlust gör åtminstone att det direkta hotet om nedflyttning är undanröjt för dagen. Men Falkenberg har fortfarande en match att vinna – och det mot ett sant mardrömsmotstånd. På sju allsvenska matcher mot Kalmar har Falkenberg tagit en ynka poäng med en målskillnad på
4–18.

– Klart man var nervös, men vi skulle ut och göra vårt. Vi visste att Kalmar hade en dålig trend och att det var kaos i klubben, minns FFF-mittfältaren John Björkengren.

Lite revanschlusta hade man ju alltid med tanke på den korta tid jag fick där.

Hasse Eklund

Efter en mållös första halvlek händer allting i andra. Romario ger Kalmar ledningen i minut 48 innan Falkenberg hämtar kraft. Nsima Peter skjuter in 1–1 i minut 75 innan Anton Wede fullbordar vändningen med en nick två minuter senare. Total eufori och obeskrivlig glädje utspelar sig nu bland de cirka 40 tillresta bortasupportrarna.

Men Kalmar kommer tillbaka och Romario gör 2–2 efter en drömträff i minut 85. Euforin i bortaklacken byts ut mot ångest. Målet föregås, liksom det första, av ett misstag från John Björkengren.

– Det var riktigt tungt, speciellt på deras sista mål. Så sent som det var, då blir man lite av en syndabock, säger John.

Falkenberg ska dock komma att få det sista ordet. På en andraboll efter en fast situation tåar Marcus Mathisen in det avgörande 3–2-målet i den 90:e minuten.

– Det målet betydde allt. Den självsäkerheten vi fick med oss där… nu visste vi att vi kunde klara det utan kval, minns John.

”Tåfisen Mathisen”, som CMore-kommentatorn Patrik Westberg döper målet till, innebär inte bara FFF:s första allsvenska seger mot Kalmar och lagets första bortaseger i Allsvenskan på 1 212 dagar. Från att riskera att åka ur serien samma dag har Falkenberg nu helt plötsligt chansen att säkra nytt kontrakt i sista omgången.

– Hela den dagen… dels hur vår match utvecklade sig, dels Helsingborgs seger. Resan hem var magisk. Vi firade som om det var klart. Där och då i bussen var vi bäst i världen, minns FFF-supportern Lars Englund.

• 

• 

Fyra dagar innan sista omgången kommer beskedet att Hampus Nilsson får sin avstängning förlängd med ytterligare en match. Därmed missar han avgörandet hemma mot AFC Eskilstuna. Matchen mot AIK blir hans sista i FFF-tröjan. Efter säsongen flyttar han hem till Skåne för spel i Trelleborg.

Förutsättningarna i den allsvenska bottenstriden är inte helt enkla att reda ut inför den sista omgången. Men klart är i alla fall att AFC måste vinna för att ha chans på kvalspel. En AFC-seger skickar också Falkenberg ur Allsvenskan. För Falkenberg räcker det med vinst för att säkra minst kval – men det kan också räcka hela vägen till nytt allsvenskt kontrakt så länge Kalmar inte slår Sirius.

– Det hade varit värre om vi var tvungna att vinna för att inte åka ut. Nu hade vi ändå någon typ av försäkring, minns FFF-målvakten Johan Brattberg, som fick förtroendet i säsongsavslutningen efter Hampus Nilssons utvisning mot AIK.

Till den sista och helt avgörande matchen har undertecknad förflyttat sig från båset på pressläktaren till en sittplats på huvudläktaren. Från den femte raden på sektion C, nästan precis vid mittlinjen, får man en utomordentlig överblick över spelplanen. Tyvärr är just den här stolen vit – inte gul – men det får duga.

Från de tre gasolgrillarna i restaurangtältet på ena kortsidan tränger den underbara doften av hamburgare, korv och bacon genom näsborrarna. Det sägs att Allsvenskans bästa hamburgare serveras här – kanske för att FFF är den enda klubben med en heltidsanställd grillansvarig.

Vi sa till varandra: “Detta ska vi bara lösa.” Det fanns inget annat.

Johan Brattberg

4 266 åskådare, varav ett dussin AFC-supportrar, har letat sig till arenan denna tidiga lördagseftermiddag den 2 november 2019. Termometern har krupit några grader över nollan, men som vanligt i Falkenberg bidrar blåsten till att det känns kallare än vad det i verkligheten är. Nåja, det regnar inte i alla fall.

När domare Bojan Pandzic blåser igång matchen prick 13:00 blir det precis som FFF-tränaren Hasse Eklund förutspått: AFC, i sina ljusblå bortaställ, backar hem och satsar på kontringar. Problemet för gästerna är att det inte blir särskilt mycket av den varan. Falkenberg, givetvis i gulvitt, tar kommandot direkt.

Nsima Peter löper sig loss längs högerkanten redan i första matchminuten, men misslyckas med inspelet. Anton Wede försöker med en lobb från långt håll och Carl Johansson störtar fram på en hörna utan att få träff med huvudet. I slutet av halvleken får Wede två ypperliga chanser att spräcka målnollan, men det vill sig inte.

När lagen går till halvtidsvila är matchen alltjämt mållös, även om det är FFF som skapar chanserna. I Falkenbergs mål står Johan Brattberg och håller tummarna när laget har bollen på offensiv planhalva. Annars har han inte så mycket att göra.

Efter en timme får Falkenberg hörna. I andravågen skickar Anton Wede in ett inåtskruvat inlägg som Per Karlsson nickar in 1–0 på – tror alla.

För mig var det som att läsa Buster eller vara på cirkus och tivoli samtidigt.

Patrik Westberg

Men assisterande domaren är snabbt uppe med flaggan. Offside! Glädjeskriken fastnar i halsen hos hemmasupportrarna och förbyts till ömsom ilska, ömsom förtvivlan. Målet visar sig senare vara felaktigt bortdömt.

– Det hade varit värre om vi blivit nedtryckta och kontrade in ett mål som blev bortdömt. Nu kändes det som vi hade momentum och att det skulle komma fler chanser, minns FFF-mittfältaren John Björkengren.

Länge ser matchen ut att sluta 0–0. Men när klockan tickar upp mot 88 minuter händer plötsligt allt och lite till.

– Man fick gnugga sig i ögonen och undra om det var en fotbollsmatch på riktigt. För mig var det som att läsa Buster eller vara på cirkus och tivoli samtidigt. Den märkligaste upplevelsen jag haft, minns tv-kommentatorn Patrik Westberg.

Inom loppet av tre minuter skapar FFF fyra målchanser och AFC en. Den allra bästa chansen tillfaller FFF-yttern Robin Östlind, som hoppat in bara halvminuten tidigare.

När klockan tickat upp på tilläggstid kommer Falkenberg fyra mot en från halva plan. Nsima Peter driver fram längs högersidan, ser en lagkamrat ute till vänster och passar bollen dit. Men han har missat en viktig detalj. Han tror att det är högerfotade Anton Wede som står och väntar på bollen, men det är vänsterfotade Robin Östlind.

Passningen blir för lös. Östlind tvingas vänta in bollen för att få ett bra skottläge och skjuter utanför. Publiken brister ut i en kollektiv jättesuck. Det är som att hemmafansen försöker skrika in bollen i mål i slutminuterna – hittills utan lycka.

Men Falkenberg ska få en chans till.

Och den här gången passar inte Nsima Peter.

Det bästa minnet i min karriär.

Nsima Peter

Björkengren sliter till sig bollen på mittfältet och väggspelar med Mathisen. Sedan vrickar han fram bollen till Nsima Peter. Två försvarare står mellan Nsima och målet.

– När jag såg ytan mellan försvararna tryckte jag mig förbi med mina sista krafter. Jag försökte ta mig in i straffområdet, för jag trodde att de skulle foula mig. Men målvakten kom ut för att ta bollen och jag fick den långt ifrån mig. Så jag chippade.

När bollen träffar nätmaskorna är Nsima redan halvvägs ute vid sidlinjen för att fira med hemmaklacken. Han för händerna bakom öronen för att ta in supportrarnas öronbedövande jubel. Anton Wede hoppar upp på hans axlar och resten av lagkamraterna skyndar sig ut för att fira ikapp.

Samtidigt som Nsima Peter chippar in det avgörande målet sitter FFF-capon Daniel Kelly i kassan på en ICA-butik i Limhamn.

– Jag hade bytt bort massa lördagar redan och kände att jag inte kunde byta bort en till. Men runt 16:30 kommer en fotbollsintresserad kund jag brukar snacka med till kassan. Han berättar att FFF vunnit och Kalmar förlorat. Jag flyger upp ur stolen, stänger kassan direkt och går upp på dass för att titta i mobilen och kontrollera att det inte är ett skämt.

Sedan återstod fyra timmars jobb…

Jag flyger upp ur stolen och stänger kassan direkt.

Daniel Kelly

– Efter det kunde jag inte jobba. Jag lade matvaror på fel band och var i total eufori. När han som berättade för mig skulle betala lite senare tog jag upp mitt kort och betalade för hans varor.

Så Falkenbergs FF klarade sig kvar i Allsvenskan mot alla odds. Men vad betydde det i det större perspektivet? Ekonomin är svår att undvika:

– Det var mer förtvivlan när jag och Patrik (Lundgren) räknade på en Superettanbudget för 2020, berättar sportchef Håkan Nilsson. Vi hade fått skära mycket i kostnaderna.

Klubben redovisade ett minusresultat på 3,9 miljoner för 2019 – mycket på grund av en medveten satsning att försöka hålla sig kvar i Allsvenskan.

– De centrala avtalen (tv- och spelavtalen) ger så mycket större intäkter i Allsvenskan än i Superettan, säger klubbchef Patrik Lundgren, som berättar om skillnaderna i budgeterad omsättning för 2020: 39 miljoner i Allsvenskan jämfört med 27 miljoner i Superettan (OBS: innan corona).

Tack vare Nsima Peters mål i slutsekunderna kunde alla i och runt Falkenbergs FF pusta ut. Och så föll det sig så att Håkan Nilsson kunde gå in på sitt kontor, skriva ut sin Superettan-budget och stoppa den i dokumentförstöraren.

Text: Henric Holmberg
Foto: Robert Boman och TT
Stort tack till Robert Boman för tillåtelse att använda bilder tagna i samband med FFF-AIK samt FFF-AFC.

---

Fem andra klassiska
FFF-matcher:

Text: Eric Nilsson (EN). Kompletterat med David Svenssons (DS) upplevelser från matcherna. Svensson tillhörde FFF:s A-trupp 2000-2017 och spelade sammanlagt 617 A-lagsmatcher för klubben.

Leikin, sista omgången av div II södra Götaland, 2001:

EN: FFF var väldigt illa ute och behövde slå Leikin för att klara sig kvar i dåvarande division 2. I 90:e minuten var FFF så nära trean man kan komma. Men i fjärde tilläggsminuten avlossade Jens Josefsson ett skott från 40 meter som letade sig in i mål. Lyckan var total. FFF var kvar i tvåan och gick året efter upp i Superettan. Detta är kanske FFF:s viktigaste mål någonsin. Definitivt ett av dem i alla fall.

DS: “Kommer inte ihåg förutsättningarna, om vi var beroende av andra resultat, men vi var tvingade att vinna matchen i alla fall. Jag orsakade en straff i första halvlek som de gjorde 1-0 på. Personligen var det en tuff match och en tuff början, jag har för mig det var rätt så tidigt i matchen. Minnet sviker lite, men det stod i alla fall 2-2 i slutet, på tilläggstid, och vi var tvungna att vinna. Jens Josefsson sköt ett skott en bit utanför straffområdet som går in, klockan står nästan på 94, så det är i paritet med avgörandet mot Eskilstuna 2019.

Det räddade oss kvar i gamla division II, vi hade åkt ner i division III annars. Det har man tänkt på ganska många gånger, vilken division föreningen hade varit i nu om vi hade åkt ur då. Det är ett av de riktigt viktiga målen i FFF:s historia, ibland glöms det bort när man tittar tillbaka, men det var väldigt viktigt för oss.”

---

FC Trollhättan, kval till Superettan, 2002:

EN: Jag kan skriva mycket om sista omgången, men i korta drag så behövde FFF vinna borta mot IFK Trelleborg samtidigt som Lunds BK inte besegrade Leikin. FFF städade enkelt av Trelleborg på bortaplan. Bland annat stänkte Patrik Lundgren (nuvarande klubbchef) in en frispark. Lars-Eric (Nilsson, dåvarande ordförande) tog sedan fram en radio där FFF-spelarna och ledarna följde slutminuterna av den andra toppmatchen. LBK brände ett jätteläge i slutet och matchen slutade 0-0. Men på den tiden räckte det inte att vinna serien.

Det blev ett otroligt spännande kval mot FC Trollhättan. Det sammanslagna “superlaget” körde över FFF i första matchen. Men tack vare ett riktigt drömmål av Daniel Alexandersson och ett viljemål av Magnus “Sunkan” Sundqvist klarade sig FFF undan med en knapp 2-3-förlust.

Bara timmar innan returmötet på hemmaplan trodde få att matchen ens skulle bli av. Planen var full av snö. Efter uppmaning i radion dök massvis av frivilliga upp. Domare Miro Ukalovic godkände till slut planen och det blev spel. FFF hade oflyt i första halvlek och hamnade trots spelövertag i 0-1-underläge. Superettan var då långt borta.

FFF stod för en fenomenal vändning under de sista tio minuterna. Först sköt Daniel Alexandersson in en straff sedan han själv blivit fälld. Några minuter före slutsignalen nickade parhästen, SM-guldvinnaren och landslagsmeriterade Henrik Bertilsson in Lucas Egenvalls precisa inlägg och firade med sina medspelare ute i snödrivorna utanför plan. FFF höll undan och vann kvalet på bortamål. Superettan here we come!

DS: “Vi hade ju bortamatchen där vi kom undan lite med 2-3 och de hade varit ganska klart mycket bättre och haft en del lägen. Man kände nästan att det var ett positivt resultat att ta med sig.

Vi gjorde väl ingen större match hemma, men så var det allt med inramningen. Man vaknade upp på morgonen, det var tio centimeter snö och matchen skulle gå vid 14-tiden. Det var mycket nervosistet, mycket kamp. Vi vänder den matchen på kort tid. De leder med 1-0, sen gör vi 1-1 och 2-1 sista tio minuterna. Det var ju enormt mycket glädje, det var lite surrealistiskt att spela fotboll och först se stora snövallar och sen snötäckta träd bakom publiken.”

---

BK Forward, kval till Superettan, 2012:

EN: FFF hade sjunkit längre och längre ned i tabellen under hösten, men det krävdes ändå mycket för att det skulle bli kval nedåt. I avslutande omgången tog FFF ledningen genom Adam Eriksson och J-Södra fick sedan en man utvisad. Då trodde många att det skulle gå vägen. Men FFF tappade ledningen med en man mer och J-Södra kunde avgöra på övertid. Allt blev bäcksvart. Vi bara satte oss ned på läktaren och tittade rakt ut. Ingen förstod vad som hade hänt. På kvällen skulle hela föreningen ha avslutningsfest. Istället var det bara att ladda om för kval.

Efter en jämn bortamatch som slutade mållös skulle allt återigen avgöras på hemmaplan. Zlatan Krizanovic gav tidigt FFF ledningen men Forward kvitterade genom ett oturligt självmål. Falkenbergssonen Johan Svahn klev i andra halvlek fram och sköt segern och kontraktet till FFF med en välkänd frispark. Jacob Rinne stod som fastlimmad i gräset. En jobbig höst fick ett lyckligt slut. Lättnaden var total.

DS: “Där gjorde vi en ganska bra bortamatch på Behrn Arena, men fick bara 0-0. Det var nästan en liten besvikelse att vi inte gjorde mål på bortaplan, jag vet ju hur betydelsefullt det är i ett playoff. Man vet hur mycket som står på spel, vad det skulle innebära att åka ner till division 1, med allt man tappar ekonomiskt.

Efteråt var det en förlösande känsla bara, man drog en djup suck. Klart man var väldigt glad, men firandet blir ju inte alls på samma sätt. Svahns frispark – fantastiskt fin – och Stojans räddning nere vid stolproten i slutet är de tydligaste minnena från den matchen.”

---

Ängelholm, sista omgången av Superettan, 2013:

EN: Efter en riktig drömsäsong fick FFF först en matchboll borta mot Degerfors. Men efter en missad straff av Danny Ervik på övertid skulle allt komma att avgöras hemma på IP.

Ängelholm stod för motståndet och de skruvade tidigt in en hörna. Men FFF fortsatte att mala på och utdelningen skulle komma. Niclas Eliasson gjorde sitt första mål för säsongen i helt rätt tid. Per Karlsson dunkade in tvåan på volley och Calle Wede visade splitvision när han läckert lobbade in trean. Ängelholm reducerade genom specielle målskytten Bobby Warshaw, men FFF fick sista ordet. Och vem sköt upp FFF till Allsvenskan om inte den legendariske och notoriske målskytten David Svensson. FFF vann hela skiten. Festen pågick dagen och natten lång. Detta är fortfarande den största dagen i många FFF:ares liv. Det många trodde bara var en våt dröm blev verklighet.

DS: “Ett fantastiskt minne, det är det ju. Vi hade varit så nära att säkra allt mot Degerfors i näst sista, med straff på tilläggstid, men vi hade väldigt goda förutsättningar inför sista. Det var mycket som skulle gå fel. Vi hade ju som sämst en kvalplats, men det var klart man ville ha en direktplats.

Det är klart, lite nerv blev det väl när Ängelholm tog ledningen tidigt i matchen. Men egentligen från det att vi gör 1-1, med Niclas Eliassons skott, så har jag för mig att känslan var rätt god. Det var fantastiskt naturligtvis med alla falkenbergare som var på plats som ville vara med och stötta och vara med om det historiska ögonblick som det blev. Just det, slutsignalen, alla som springer in och firandet som blir, det kommer man aldrig glömma heller.”

---

Sirius, kval till Allsvenskan, 2015:

EN: Efter att Stefan Rodevåg skjutit HBK ur Allsvenskan med sitt avgörande mål på Örjans Vall väntade ett tufft kval mot IK Sirius, som gjort en fin säsong i Superettan.

FFF fick en jobbig start då Sirius tog ledningen men tack vare två mål av stjärnskottet Gustaf Nilsson vände FFF på steken. Sedan blev FFF-ikonen och kaptenen David Svensson utvisad, vilket till och med domaren i efterhand erkänt var felaktigt. Moses Ogbu kvitterade och det blev jobbigt. Men FFF fick med sig 2-2 till returen.

Även på IP tog Uppsalalaget ledningen, då Andreas Eriksson tråcklade in en hörna. Ångesten var oerhörd på hemmastå. I andra halvlek återställdes ordningen. Vikarierande kaptenen Dan Keat vräkte iväg en projektil som få målvakter i världen hade kunnat rädda. Det sade bara pang! Bollen gick in via stolpen. Då återfick många FFF:are hoppet.

IK Sirius fick en vass chans i slutet men Otto Martler höll målet fritt från påhälsning. FFF höll 1-1 matchtiden ut och vann, precis som 2002, ett kval på bortamål! FFF var – mot alla odds – klart för sin tredje raka säsong i Allsvenskan.

DS: “Vi bevisade ju för många att vi var ett bra lag under vårt första år i Allsvenskan (2014), så 2015 började väl de flesta ta oss lite mer på allvar. Det var ett kämpigt år, precis som 2014. Vi låg i botten och fajtades och fick möta Sirius i kvalet. På förhand, om någon hade sagt inför säsongen att vi hade fått en kvalplats, många hade nog tagit den ändå.

Det är små marginaler, det är två matcher som ska avgöra mycket. För min egen del så var det ingen rolig upplevelse att bli utvisad borta och inte kunna vara med i hemmamatchen. Men med tanke på hur det gick har det varit lättare att smälta det i efterhand.

Det var en tuff utvisning. Han hade kunnat ha lite bättre känsla där, domaren, men så är det. Man får väl se sig själv i spegeln lite och inte sätta sig i sådana situationer heller, där det är risk för att det kan bli så. Men ibland går det fort och man tar ett beslut på en tiondels sekund. Det är klart det var en stor besvikelse, jag tycker det var väldigt, väldigt hårt dömt. Det har man hört många andra som sagt också. Sen kan det väl vara så att han (domaren) i regelboken hade rätt att ta upp det röda.”