IK Virgo är en av Göteborgs äldsta ännu levande fotbollsklubbar och har en lång historia av kringflackande och rotlöshet. Kanske har man nu – efter 111 år – slutligen börjat ty sig till klubbstugan och fotbollsplanen vid Mossens Idrottsplats.
Vagabondklubben som överlevt i över 110 år
Det var på ett café i Nordstan i början av 1900-talet som några unga män kläckte idén om att starta en fotbollsklubb som då skulle heta Örgryte BK. Så hette man också de första fyra åren av klubbens historia innan något mer etablerade Örgryte IS protesterade över namnets likhet. Örgryte BK fick då snällt backa tillbaka och man döpte istället om laget efter Café Virgo där klubben bildades några år tidigare. IK Virgos långa resa som en fotbollsklubb har bokstavligen varit just en resa – en resa mellan olika träningsanläggningar, matchplaner och klubbstugor.
Johan Sundh är en riktig eldsjäl som sedan han kom till IK Virgo som målvakt 2006 har tagit på sig mer och mer ansvar och är idag också ordförande i klubben. Utanför sitt engagemang för Virgo jobbar han inom byggbranschen och har efter arbetsdagens slut tagit sig till klubbens nuvarande klubbstuga vid Mossens Idrottsplats. Lokalen, som tidigare varit hem till Landala IF, utstrålar vibbar av en klassisk gammal klubbstuga. Priser, historia och matchställ pyntar de vita väggarna.
– När jag kom till klubben hade vi en klubbstuga i ett skjul vid Mossens Pizzeria. Vi kallade det lutande huset i Mossen. Spolade man så kom det upp massa bajs. Så det gick ju inte att använda, det var bara någonstans att lägga lite fotbollar i, säger Johan Sundh.
Men sedan 2010 har man alltså hållit vid Mossens IP. Stugan är en av de finaste man haft under hela klubbens historia, med bland annat rymliga omklädningsrum och ett litet kök. Och för första gången har man klubbstugan i anslutning till övrig verksamhet, så som träning och matcher.
– Jag tar gärna lite bilder under tiden om det är okej, säger jag.
– Då var det var ju perfekt att det är så städat och fint, svarar Johan som redan tidigare ursäktat sig över stugans något stökiga tillstånd, samtidigt som han kvickt ställer i ordning några stolar.
Virgo har aldrig varit någon stor klubb, även om man historiskt sett haft hyfsade framgångar. Klubben tillhör idag i division 4 och man har de senaste säsongerna varit uppe en sväng även i division 3. När klubben 2012 avancerade till division 4 var det första gången sedan 1970 man varit så högt upp i seriesystemet. Däremellan, och framförallt under 1990-talet och början av 2000-talet gick det väldigt tungt och man höll i bästa fall till i division 6. Det var under första halvan av 1920-talet som Virgo hade sin storhetsperiod och spelade då i näst högsta divisionen i landet. Några pengar har det aldrig varit att tala om.
– Det räcker med att några kompisar slutar så är vi borta liksom, säger han och fortsätter:
– Alla betalar medlemsavgift, även om man spelat i Allsvenskan.
Bara etablerade IFK Göteborg, Gais, Örgryte IS och Göteborgs FF är idag äldre än Virgo. Detta till trots att man under sin långa levnadstid varit i närmast konstant rörelse. Under de första 25 åren av klubbens historia hade man egentligen ingen hemvist alls, utan träningen bedrevs på gläntor och gräsplättar som för tillfället var lediga, ofta i närheten av Getebergsäng. Sedan dess har man för det mesta haft något mindre provisoriska lösningar, även om Virgo periodvis har varit hemlösa även sedan dess.
Hemlösa Virgo är det verkligen synd om. Klubben har egentligen aldrig haft någon hemvist att träna på utan har tvingats till ett vagabondliv mellan öppna gräs- och grusplättar som ratats av stadens tomtjobbare och byggmästare.
Ett utdrag ur Idrottsbladet 1923
– Det har varit ett runtflackande, konstaterar Johan Sundh.
Men det finns inget riktigt tydligt svar på vad det kommer sig att Virgo aldrig har lyckats rota sig någonstans. En förklaring kan ligga i klubbens lilla omfattning.
– Det har varit så här… Vi är ett gäng grabbar. Där är det ledigt, då tränar vi där. Det blir ju ett nomadliv, men det är lite som en privatperson, hittar man något bättre och är billigare så flyttar man, säger Johan Sundh som blickar ut genom klubbstugans fönster och funderar lite grann.
– Sen spelar färre spelar fotboll idag och många småföreningar lägger ner. Då är ju sista dödsrycket att försöka slå ihop två lag, och då blir det att man får ta över någons klubbstuga och sådär. Så mycket flytt kommer därav.
Bert Andersson på anläggningskommittén på Göteborgs Fotbollförbund menar att det inte är något ovanligt för en storstadsklubb att behöva flytta på sig.
– Generellt sett är det väldigt besvärligt i en storstad. Det är väldigt få klubbar som äger sin egen plan utan det är kommunens anläggningar. Och då är man i deras händer. Sedan försvinner fotbollsplaner i förmån för byggnationer och så där.
Både Bert Andersson och Johan Sundh resonerar kring att avsaknaden av ungdomsverksamhet ökar risken för en klubb att tvingas flytta på sig. IK Virgo har visserligen bedrivit ungdomsverksamhet i perioder, och även ett damlag har tillkommit på senare tid. Men under större delen av klubbens historia har man bara bestått av ett herrlag och steget att flytta på sig blir mindre. Johan Sundh tror också att en förklaring skulle kunna ligga i att namnet IK Virgo inte antyder att man skulle vara förankrad till någon viss stadsdel.
– De flesta klubbarna har ju ändå någon slags lokal förankring. Som Mossens BK till exempel, de är ju härifrån. Vi är ju inte sprungna ur en stadsdel, mer än att det är centrum som har vart den gemensamma nämnaren. Och då kan man väl placera oss lite var som helst.
Det resonemanget tror Bert Andersson är något långsökt.
– Det tror jag inte. Det spelar ingen roll vad man heter. Då skulle ÖIS inte kunna vara i Kallebäck.
Men hur ser egentligen platserna som varit en så stor del av Virgos historia ut idag? I sökandet efter ett svar på frågan sätter jag mig på en cykel och sätter kursen mot klassisk Virgomark.
Här, i byggnaden till höger, låg Café Virgo i början av 1900-talet. Till vänster har Kronhuset stått sedan 1600-talet. 
På bilden skymtar Café Virgo någon gång på första halvan av 1900-talet
Smedjegatan, i västra Nordstaden. Det var här Café Virgo låg en gång i tiden, och här klubben bildades av ett gäng grabbar 1909. Byggnaden där cafét låg står kvar, men är nybyggt och har idag ersatts av en frisersalong. Bevarat sedan mitten av 1600-talet är däremot Kronhuset som är beläget mitt emot. Kronhuset användes historiskt som ett tyghus, det vill säga som en förvaringsplats för garnisonens artilleripjäser, så som kanoner och andra vapen. I parken där huset står har träden vackert blommat ut.
Under rådande coronapandemi sätter lås och bom stopp för en närmare titt på vad som kan ha varit IK Virgos första matchplan, Balders Hage, där Lisebergsattraktionen Balder idag har tagit planens plats. En legendarisk gammal arena där Sveriges äldsta fotbollsklubb Örgryte IS bildades en gång i tiden och spelade sina matcher i inledningen av sin historia. Virgo spelade matcher här på 1910- och 1920-tal, men man ska under klubbens första tid även ha befunnit sig på åtminstone Valhalla och Ullevi. Ulf Carling är en annan eldsjäl som tidigare varit ordförande för IK Virgo och som forskat mycket kring klubbens historia. Han menar att det kanske inte är någon som vet exakt hur det låg till med matchplanerna i början.
– Balders Hage var mot slutet lite nedgången och mer en träningsplan om jag förstått det rätt. Balders Hages storhetsperiod rör sig bak i före Ullevi byggdes.
Klubbstugan vid Varbergsgatan i Krokslätt har idag bytts ut mot en parkeringsplats. Innan den hade man en ishockeyrink med naturis intill klubbstugan. 
Den 8 augusti 1981 brann klubbstugan ner.
Färden fortsätter mot Varbergsgatan där man hade en klubbstuga på 70-talet. Klubbstugan användes fram till augusti 1981 då den brann ner helt och hållet. Man misstänker att en nyinstallerad oljepanna låg bakom branden. En som var med då var idag 68 år gamla Tomas Andersson, som varit en del av Virgo enda sedan han började spela i klubben som 7-åring, på tiden man hade ungdomsverksamhet i klubben. Han minns branden som en svår tid i Virgos historia.
– Det var fruktansvärt jobbigt. Vi hade ingenting kvar. Det värsta var att vi hade ett plåtskåp fullt med historia. Och det brann ju upp alltihop, säger han och fortsätter:
– Vi hade ett rum fullt av fina silverpriser och grejer på andra våningen, säger Tomas, fortfarande märkbart berörd av händelsen.
Några få priser överlevde branden och finns nu på väggen i klubbstugan vid Mossen. Rent ekonomiskt klarade sig klubben som fick hjälp av sitt försäkringsbolag. Plötsligt ändrar Tomas tonläge, och flinar till lite grann.
– Vi räddade faktiskt några ölbackar, de ramlade ända ner i källaren. De stod hela där nere med massa sot på.
Efter ett par kortare uppehåll i klubbstugor vid Buråsskolan och Lackarebäck fick man tag på en scoutstuga i Kallebäck. Det var precis som vid Varbergsgatan ett av de historiskt finare tillhållen man haft. Men klubben började efterhand få problem med ekonomin och klubben befann sig i en tydlig nedåtspiral. Därför beslöt man sig till slut för att sälja klubbstugan för att rädda klubben till att överleva 100 år. Sedan var tanken att man skulle lägga ner. Men i samband med att klubben jubilerat ville plötsligt folk hjälpa till och man fick några duktiga spelare som anslöt, vilket gav klubben nytt liv.
På vägen från Kallebäck upp för backen mot Virgos nuvarande hemvist vid Mossens IP finns en grässlätt som i första hand utnyttjas av pulkaåkande barn på vintrarna. Men där tränade också Virgo på 60-talet.
– Man kunde stå och ha skottövningar och så kom bollen tillbaka, berättar Ulf Carling och skrattar.
I kartan syns de klubbstugor och matchplaner som IK Virgo hållit till på genom åren. De blåa prickarna är klubbstugor och de gröna är matchplaner. Tryck på prickarna för att se mer information. Källor: ikvirgo.se, Ulf Carling, GP, Göteborgs Dagblad
Trots klubbens rotlöshet talar Johan Sundh om en ”Virgoanda”, som hållit ihop klubben. Han menar att det i klubben aldrig har varit tal om någon satsning utan det är kamratskapet och på sätt och vis avsaknaden av allvar som gett klubben en identitet.
– Man får hitta sin egen identitet. Ta Guldheden till exempel, de är ju från Guldheden. Det är deras identitet. Vi kompenserar med att vi är Virgo, vi tränar lite mindre än alla andra men vi är bättre. Du förstår vad jag menar, vi tar det lite med en klackspark.
Har det alltid varit så?
– Alltså i någon mån har det ju varit det. Det har ju inte alltid gått så bra för klubben, men nog har det alltid varit så att man spelat fotboll för att det varit kul att hänga med grabbarna. Hade man inte fått sitta och tjöta i omklädningsrummet efteråt hade man ju aldrig kommit hit. Så roligt är det ju inte alltid med fotboll i de här lägre divisionerna.
Klubben har inte varit bortskämda med särskilt mycket fans genom historien. Kanske på grund av att man inte hunnit befästa sig vid en plats. Kanske framförallt på grund av att man har legat långt ner i divisionerna under många år. Enligt Ulf Carling fanns det dock en ganska stor skara fans som besökte Virgos matcher ända fram på 70-talet.
– Myten av Virgo levde kvar kan man säga. Men väldigt många år med väldigt dåliga resultat skrämmer ju iväg vilken människa som helst.
Men sedan man kommit till Mossens IP och hållit sig kvar där i ett antal år har man fått en liten supporterskara, Oskulderna, som de kallar sig. Den som kom på smeknamnet är Tommy Bergstrand och det hänvisar till att virgo betyder jungfru på latin. Han fick upp ögonen för klubben när han druckit öl med några av klubbens spelare på Johannebar i närheten av Mossens IP.
– Innan dess kände jag inte till det. Men idag är jag nog den enda som går runt med Virgohalsduk på stan, säger han.
Sebastian Nilsson