Den spanska revolutionen i Halmstad

Det är en gråmulen förmiddag i maj när Mikael Rosén tar plats i ett av de träfärgade avbytarbåsen på en av de två konstgräsplanerna på Sannarpsfältet i Halmstad. Inte en människa syns till. Annat var det bara ett stenkast härifrån i januari 2011 när det första träningspasset med den nya spanska tränaren Pep Clotet Ruiz inleddes.

– Han var väldigt engagerad och man märkte att han verkligen brann för det här. Han ville lära ut väldigt mycket, berättar Rosén.

Rosén själv var vid den här tiden 36 år gammal och skulle inleda det som skulle bli hans tionde och sista säsong som spelare i Halmstads BK. En som istället var i inledningen av sin karriär var den då 22-årige forwarden Joe Sise.

– Pep var en bestämd man och visste vad han ville. Det var den känslan man fick. När han kom in var det som att andas frisk luft. Det var roliga träningar med bra intensitet, berättar han.

Pep Clotet Ruiz hade föregående säsong tagit SM-guld med Malmö FF som assisterande tränare men hade aldrig tidigare haft huvudansvaret för en klubb. HBK kände dock till honom sedan tidigare via ett samarbete med Espanyol där Pep tidigare varit ansvarig för B-laget. De fick goda vitsord därifrån och även Malmö var nöjda med hans arbete.

– När vi fick reda på att Pep valde att komma till oss så blev jag ganska hajpad. Jag menar, han hade precis vunnit guld med Malmö och jag hade bara hört bra saker om honom, säger Sise.

Den spanska modellen

HBK var dock till skillnad från Malmö en klubb med en nedåtgående kurva, både på och utanför planen. Storhetstiden i slutet av 90-talet och början av 2000-talet, med två SM-guld och en andraplats, var ett minne blott. Nu handlade det mer om att försöka undvika en bottenstrid än att vara med och tampas om guldet. Även utanför planen började det gå sämre. 2010 redovisade HBK en förlust på 17,2 miljoner och publiksnittet hade minskat med ungefär 1800 personer från 2008 till 2010.

– Vi diskuterade olika lösningar och kom fram till att vi måste göra något drastiskt för att få fart på HBK igen, säger dåvarande ordföranden Ingemar Broström.

Denna drastiska förändring blev alltså att låta huvudtränaren Lasse Jacobsson gå och istället anställa spanjoren Pep Clotet Ruiz.

Detta var också under en tid när världsfotbollen dominerades av Spanien och deras filosofi. Det spanska landslaget hade tagit EM-guld 2008 och VM-guld 2010 med ett oerhört stort bollinnehav. Tiki-taka, som spelsättet kallas, exemplifierades dock bäst av FC Barcelona och deras framgångar. Spelsättet spred sig som en löpeld genom Europa och det rådde, just då, närmast en konsensus om att det var så den optimala fotbollen skulle spelas.

När man hör att de tillhör stora klubbar är första tanken alltid ”wow, nu kommer det in aliens här” men så stor är inte skillnaden

Joe Sise

Väl på plats i Halmstad påbörjades arbetet med att få laget att anpassa sig till den nya spanska filosofin. HBK hade genom åren varit kända för att vara ett lag som satte försvarsspelet först och använde sig av kontringsspel. Nu skulle laget istället kontrollera matchbilden med ett större bollinnehav.

– Pep ville verkligen spela fotboll. Vi skulle spela oss ur situationer och använda oss av vår kreativitet, säger Joe Sise. Med Lasse Jacobsson skulle vi mer ligga rätt i positionerna och kontra, lite mer traditionellt svenskt sätt att spela.

Mikael Rosén berättar att han tror att det var en stor omställning för många spelare, och även för klubben.

– Den spanska filosofin har ju en annan grundtanke från början. Det var mycket information som han ville få ut så snabbt som möjligt och det gjorde ibland att träningarna blev väldigt långa vissa gånger. Hans engagemang blev lite för mycket ibland, säger han.

De spanska spelarna landar

Truppbygget skulle också det få spanska influenser. Innermittfältaren Ivan Diaz med meriter från spel i La-liga och fostrad i Barcelonas akademi blev det första nyförvärvet och han skulle inte bli ensam spanjor i truppen. I februari lånades tre spelare in från Real Madrids organisation, yttrarna Raul Ruiz och José Zamora och innermittfältaren Javier Hernandez, skulle spela i blåsvart fram till sommaren. Den sistnämnda är kusin till Real Madrid-ikonen Guti. Innan säsongen satte igång skrev också målvakten Nauzet Perez på ett kontrakt med HBK.

• 

• 

– HBK är en väldigt familjär förening och de blev välkomnade på ett bra sätt och kom bra in i gruppen. Det var vissa språkförbistringar med Ivan Diaz som inte kunde någon engelska, men man löser ju det ändå, säger Rosén som tyckte att en spelare stack ut lite extra.

– Raul Ruiz. Jag kommer ihåg en träning precis när de kom och vi spelade två mot två på liten yta och det var det snabbaste jag sett med boll. Han var ruskigt snabb. Det var den av dem som jag tycker hade störst potential.

Även Joe Sise såg Ruiz spetskvaliteter men lyfter också fram Ivan Diaz.

– Jag gillade verkligen att spela med Ivan. Han var en väldigt smart spelare och gjorde oss bättre när vi hade bollen. Han såg luckorna och ytorna och visste precis när han skulle släppa bollen. Sen kan jag tycka att han hade svårt att hänga med i defensiven, berättar han.

• 

• 

Överlag tycker han dock inte att nyförvärven höll måttet, framförallt lånen från Real Madrid. Han tror att just klubbadressen medförde att förväntningarna skruvades upp och att det fanns en lite för stor respekt.

– När man hör att de tillhör stora klubbar är första tanken alltid ”wow, nu kommer det in aliens här” men så stor är inte skillnaden. Visst det skiljer sig i vissa tekniska grejer och vissa moment absolut, men generellt sett kan du inte bara komma från ingenstans och tro att du ska dominera i allsvenskan om du inte är en super-super talang utöver det vanliga. När man tränade med dem såg man att det fanns kvalité men de var inte redo för allsvenskan, säger han.

Utvisningar och tuff start

Det blev heller ingen glimrande start på försäsongen. De två segrar som togs kom mot division 1 lagen Örgryte och lokalrivalen Halmia. I genrepet inför den allsvenska premiären tog Halmia dessutom revansch och besegrade HBK. Det var dock ett stort intresse för satsningen både lokalt och nationellt. Till och med spansk press visade intresse för laget.  

Det var väl lite av en besvikelse för klubben att de lämnade. Det var ändå två spelare som hade spelat på hög nivå och som man förväntat sig lite mer av

Mikael Rosén

– Man märkte av det fanns ett intresse och att folk var nyfikna på hur det skulle gå. Men det var bara positivt med den uppmärksamheten, det tror jag klubben tyckte också, säger Rosén.

En solig lördag eftermiddag i april var det dags för premiär i allsvenskan mot Kalmar. 6636 personer hade vandrat längs med ån Nissan och tagit sig till Örjans vall, nästan en fördubbling jämfört med föregående års premiär. Premiären bjöd dock inte på något skönspel, trots tre spanjorer i startelvan. Matchen slutar 0-0 och både spelare och supportrar är relativt nöjda. Starten kunde dock blivit ännu bättre enligt Joe Sise.

– Jag borde ha gjort mål i den matchen, det borde blivit 1-0. Jag tar på mig den, säger han skämtsamt.

Nästa match mot mästarna Malmö FF borta skulle dock bli en helt annan historia. Pep skulle inte få någon rolig återkomst till sin gamla klubb. Allt började dock väldigt bra och HBK tar ledningen med 0-1 strax innan paus.

– Vi har full koll på hela matchen och är det spelförande laget borta mot Malmö, det ser jättebra ut, minns Rosén. Sedan är det dumma smågrejer som gör att allt vänder, suckar han.

Det som händer är att i den 55:e minuten stoppar Malmö-spelaren Jimmy Durmaz en omställning genom att hålla fast José Zamora. Bägge faller till marken och Durmaz fortsätter att hålla i Zamora som då reagerar med att slå Durmaz i magen. Ett solklart rött kort och en brant uppförsbacke för HBK.

– Det var ett tecken på att vi var orutinerade. Jag vet inte om han hade spelat en så stor match tidigare med 15-20 000 på läktarna, man måste vara kylig i sådana lägen men det är sånt som händer, säger Sise som berättar att han borde gjort mål i den här matchen också.

Malmö tog över matchbilden och skickade in tre mål bakom Nauzet Perez i HBK-målet innan matchen var över.

– Man var besviken där men vi kände ändå att vi hade visat vad vi kunde innan utvisningen och det tog vi med oss, säger Mikael Rosén. Det började smyga in sig en känsla av osäkerhet efter match fyra-fem när vi inte får med oss poängen.

Ja, för kräftgången fortsätter för laget och det gör även utvisningarna. Nästa match mot Gais hemma åker Joe Sise ut redan efter 11 minuter.

– Det var en billig utvisning. Gult kort absolut, men inte rött, säger han själv.

HBK inkasserar en ny förlust där och det ska dröja ända fram till den sjunde omgången innan första segern kommer. Joe började också känna av en viss nervositet hos tränare Pep när poängen inte ramlade in. Han berättar också att det var en tränare som inte höll igen om han var missnöjd med insatsen.

– Det flög stolar i omklädningsrummet och man hörde hur saker gick i bitar i rummet intill. Krash-boom-pang han flippade och skrek massa saker. Jag var ändå rätt van vid det sedan tidigare, men man märkte att det var vissa som blev nervösa och rädda kändes det som, säger han.

Efter de inledande matcherna började Pep att ändra detaljer i sin spelidé och det spanska spåret med mycket bollinnehav sattes på paus. Det blev istället ett lite rakare spel med mindre risktagande. Detta ledde till en viss osäkerhet även bland spelarna.

– Om man börjar ändra för mycket så visar det att tränaren kanske inte tror fullt ut på sin idé och då kan det sprida sig en viss osäkerhet, säger Mikael Rosén.

Det var något som också Joe kände av, men han har samtidigt full förståelse för att det skedde förändringar.

– Jag tror att det är en naturlig instinkt att leta lösningar om det inte fungerar. Jag tycker inte man kan klandra honom för det, säger han.

Början på slutet

Mitt i vårsäsongen kom sedan nästa smäll. Både Ivan Diaz och Nauzet Perez bryter sina kontrakt av personliga skäl. Det sista avtrycket som Nauzet Perez gjorde för klubben var att upprepade gånger stoppa upp händerna i ansiktet på Djurgårdens Philip Hellquist, med utvisning och straff som följd.

– Det var väl lite av en besvikelse för klubben att de lämnade. Det var ändå två spelare som hade spelat på hög nivå och som man förväntat sig lite mer av, säger Rosén.

Det var början till slutet för den spanska satsningen. Resultaten fortsatte att hacka och nu började det se allt sämre ut spelmässigt. HBK var fast förankrade i botten av tabellen och då bestämmer sig styrelsen för att något måste göras. Den femte juli 2011 får Pep Clotet Ruiz sparken som tränare för HBK. De tre Real Madrid-lånen försvann tillbaka till Spanien några dagar tidigare och därmed är samtliga spanjorer borta från klubben endast ett halvår efter att satsningen påbörjades. Vad var det då som gjorde att det gick som det gick? När både Mikael Rosén och Joe Sise får tänka till kommer de fram till en gemensam anledning, tiden.

– Jag tror att ska man spela en kreativ fotboll så tar det tid. Det tar tid att komma in i sina positioner och anamma spelsättet, säger Joe Sise.

Mikael Rosén säger också att den stora spelaromsättningen kan vara en anledning.

– Det plockas in många spanska spelare, många av dem var unga, och då ska de komma in i att spela i allsvenskan och hur det är. Det var mycket information på kort tid tillsammans med att man bytte ut nästan halva laget. Det är ingen som sätter ett lagbygge på bara några månader. För att se hur det verkligen hade kunnat gå hade han nog behövt två-tre år, säger han.

För HBK slutade säsongen med en jumboplacering med nedflyttning som följd. Efter det har laget åkt som en jojo mellan superettan och allsvenskan. För Pep Clotet Ruiz har det däremot gått bättre. Efter jobbet i HBK prövade han lyckan på de brittiska öarna och han är idag huvudtränare i Birmingham i Englands näst högsta division. Varken Mikael Rosén eller Joe Sise är förvånade över att det gått så bra.

– Med de kunskaper som han har så förväntar jag mig att det går bra förr eller senare, säger Joe Sise.

Lika bra har det inte gått för de spanska spelarna efter tiden i HBK. Den som det gick bäst för var Nauzet Perez som fick spela i La liga med Osasuna. Raul Ruiz och Ivan Diaz har båda testat på livet utanför Spanien på nytt. Raul Ruiz i Cypern och Ivan Diaz i Nya Zeeland men karriärerna har till största del spenderats i den spanska tredjedivisionen.

Javi Hernandez hamnade till slut i Indien via klubbar i bland annat Polen och Rumänien. José Zamora fick avsluta karriären bara ett år senare på grund av en knäskada. I en intervju med fotbollskanalen 2018 sa han så här om tiden i Halmstad.

– Jag, Javi och Raul älskade verkligen Halmstad och Sverige. Vi hittade på många roliga saker på fritiden för att lära oss mer om staden. Vi var som en familj. Jag följer fortfarande Halmstad och önskar det bästa för klubben, samtidigt som jag hoppas få besöka staden igen.

Simon Larsson