VM-Krönika: Sydkorea/Japan 2002
”Vi ska till VM och stå på pallen, det lär bli århundradets batalj” sjöng Magnus Uggla i den officiella svenska låten till VM 2002. Riktigt så blev det inte tillslut, har Sverige någonsin haft en så bra möjlighet att ta medalj sedan dess?
”Dödens grupp!” slog media på stora trumman efter lottningen inför VM 2002. Sverige hade lottats mot de namnkunniga drakarna Argentina och England, samt jämnstarka Nigeria, med profilen Jay-Jay Okocha i spetsen. Bara en sådan sak. Argentina sågs av många som en stark guldkanditat. England kom som vanligt till spel med en stark generation toppad av fotbollens eget affischnamn David Beckham och Nigeria hade vunnit OS skrällartat bara sex år tidigare.
Sverige, som för övrigt hade gått obesegrade det föregående i VM-kvalet, inledde VM-äventyret mot England. England inledde starkast och gjorde mål på klassiskt England-manér. Beckham slog en perfekt hörna som Sol Campbell nickade in. Sverige kämpade sig tillbaka och Niclas Alexandersson kvitterade efter en tokigt dålig rensning av Danny Mills. Sverige följde upp Englandmatchen med att vinna med 2–1 mot Nigeria, då Henrik Larsson stod för båda målen. En match jag tyvärr inte minns då jag var upptagen med skolavslutning den dagen. Alla föräldrar var tokiga över valt datum och tidpunkt. Närvaron var också mycket mindre än den brukade vara.
Till slut var det dags för bragdmatchen, mot Argentina. Den slutade som alla vet oavgjort efter Anders Svenssons klassiska frispark och förträffligt försvarsspel av ett tillbakapressat Sverige. 1–1 var allt som behövdes och Sverige vann ”Dödens grupp”. Aftonbladets löpsedel dagen efter var prydd med en stor dödskalle och texten ”vi lever” och Andreas Jakobsson hade hittat in i svenskarnas hjärtan efter exemplariskt försvarsspel. En otrolig prestation av Sverige, naturligtvis.
Det var också här Sverige missade att ta vara på möjligheterna. Man blev lottad mot VM-debutanten Senegal, med sensationen El-Hadji Diouf. Men trots att Sverige hade taget om matchen krävdes förlängning och hade det inte varit för stolpen hade Anders Svenssons otroliga snurrfint med avslut blivit mer av en svensk klassiker än det redan är. Efteråt tappade Mattias Jonsson (som inte alls gjorde ett bra mästerskap) bollen till en senegales som kunde spela fram Henri Camara till 2–1, golden goal till Senegal och misslyckandet var ett faktum.
Golden Goal, en riktig skitregel
Om man ska börja med ett faktum är det att golden goal var en riktig skitregel. Det går att argumentera för att det höjer spänningen i spelet men det kan inte ses som rättvist. Hade Sverige fått möjlighet att forcera i slutet finns det stora möjligheter att vi hade gjort minst ett mål, sett till det stora spelövertaget. Uppenbarligen är jag inte ensam om den åsikten då VM 2002 var sista gången vi såg företeelsen på professionell nivå.
Något annat tråkigt med respass efter åttondelen var så klart att vår resa mot nytt brons redan var utstakad. Seger mot Senegal hade betytt Turkiet i kvartsfinal. Ett Turkiet som vi har bra historia mot och hade tagit fyra poäng mot i VM-kvalet. Vinst där hade gett en supermatch ur svenskt perspektiv med dominanterna Brasilien, med Ronaldo i toppform och fotbollsvärldens nya kelgris Ronaldinho, som börjat presentera sig för världen på riktigt. Uttåg mot Brasilien hade gett en bronsmatch mellan Sverige och Sydkorea. Ett Sydkorea som visserligen hade hemmaplansfördel och folkfest, men en trupp som ett motiverat Sverige inte skulle ha någon som helst problem med att slå. Vinst där och folkfesten hade varit garanterad. Ett rimligt antagande är att Anders Svensson skulle fått en mycket större karriär om Sverige hade gått långt.
Ska man se utanför det svenska perspektivet gick det helt klart att ifrågasätta schemaläggningen. Mästerskapet började redan den 30 maj och många av de stora nationerna fick således klara sig utan stjärnor som var småskadade efter en lång säsong. Frankrike gick bland annat in i mästerskapet utan storstjärnan Zinedine Zidane.
Sammanfattningsvis var det ändå ett minnesvärt mästerskap i sig. Ett otroligt profilstarkt mästerskap där många av de spelare vi idag höjer till skyarna var på absolut högsta nivå. Det var också det första världsmästerskapet som delades av två länder och det var det första att anordnas i Asien. Jag har rankat ett par till minnesvärda händelser från VM 2002:
Ahn Jung Wan
Ahn Jung Wan var namnet på den sydkoreanska spelaren som sköt ut Italien i åttondelsfinal med sitt golden goal. Wan spelade samtidigt i Serie A-laget Perugia och fick sedemera sparken från klubben. − Jag vill inte betala lön till någon som förstört Italiensk fotboll, sa Gaucci, dåvarande president i Perugia. Världen anklagade Perugia för detta och klubben tog snabbt tillbaka uppsägningen, men Wan ville inte tillbaka då han ansåg sig orättvist behandlad och spelade aldrig i klubben igen.
Frankrikes flopp
De regerande världsmästarna och de senaste EM-vinnarna Frankrike kom naturligtvis till Sydkorea/Japan med höga förväntningar. Med storstjärnor som Thierry Henry, Zinedine Zidane och Sylvain Wiltord skulle de naturligtvis enkelt ta sig an Danmark, Senegal och Uruguay i gruppspelet. Efter tre matcher stod laget på en poäng och noll gjorda mål och floppen kan räknas som en av de största flopparna i modern tid.
Ronaldinho
En då 22-årig brasse vid namn Ronaldinho presenterar sig för världen på allvar. Med sin teknik och lekfullhet blir han namnet på allas läppar under turneringar och kröner insatsen med en fantastisk frispark bakom en tveksam David Seaman i Englands mål. Ett år senare blir han köpt av FC Barcelona och resten är historia.
Ronaldo
Storstjärnan Ronaldo kom till mästerskapet med en högst tveksam frisyr. Kan ses som ett lyckat drag då allt hans fokus låg på frisyren i fråga istället för skadeproblemen han dragits med i två år. Efter åtta mål på åtta matcher och VM-guld var det få som ifrågasatte Ronaldo efteråt.
Snabbaste målet
I detta mästerskapet slås rekordet för VM-historiens snabbaste mål. I matchen mellan Sydkorea och Turkiet tar Sydkorea avsparken, Turkiet pressar högt och Hakan Sukur kan sno åt sig bollen och göra mål efter endast 10.8 sekunder.
Sean O’Brien
Foton: TT