Hallå där, AnnaMaria Fredholm
…som blev den första kvinnan i Sverige att kommentera en herrfotbollsmatch när hon kommenterade Syrianska-Halmstad i svenska cupen 2013.
Hur gick det till när du fick uppdraget?
– Det fanns en förhoppning på SVT om att man skulle få sända mer fotboll. Där och då var det också ett väldigt fokus på att jobba fram kvinnliga kommentatorer. Många började känna “shit det behövs”. Jag hade redan en del kommentatorsuppdrag på SVT, så då följde det sig naturligt att jag fick frågan.
– Det var Syrianska-Halmstad i svenska cupen på SVT Play. Det var verkligen “Du får prova på webben så ser vi hur det går”. Det var skillnad då jämfört med hur det är i dag att sända på Play, för i dag finns det unik publik för det. Så var det inte riktigt då. Tittarsiffrorna var inte så höga.
Kommer du ihåg något från matchen?
– Jag kommer ihåg att det var så jävla kallt. Jag satt ute i Södertälje och det var typ tre minusgrader. Det gick inte att sitta inne, så jag satt under taket. Under andra halvlek rann min näsa konstant och till slut orkade jag inte torka bort det.
Det blev inte så många fler matcher som fotbollskommentator. Hur kommer sig det?
– Jag tror att det var en blandning mellan att SVT inte fick en rättighet som de trodde att de skulle få och att jag kanske inte bländade folk med min insats. Jag kanske inte var tillräckligt bra helt enkelt samtidigt som vi inte fick så många matcher att sända. Dessutom etablerade sig David Fjäll mer och mer samtidigt som vi redan hade Chris Härenstam och Staffan Lindeborg.
– Sedan ska man nog inte underskatta det faktum att det nog var rätt många manliga tittare som inte var helt nöjda med att det var en tjej som kommenterade.
Det här var sju år sedan, och efter dig har ett fåtal kvinnliga fotbollskommentatorer följt. Hur ser du på att det ser ut som det gör?
– Jag upplever att utvecklingen har gått bakåt med kvinnliga kommentatorer, det jobbades mer för det förr i tiden. Lyckligtvis har de tjejerna som kör nu blivit en självklar röst på ett annat sätt, till exempel Susanne Andrén, men helt ärligt känns det som att det bara finns “plats” för ett par.
– Jag upplever att publiken har ett sorts motstånd. Framförallt finns det fortfarande en skillnad mellan kvinnliga och manliga journalister, det är liksom fortfarande en grej. Inom många branscher och yrken finns det inte längre en självklar anknytning till könet, men i sportjournalistiken gör det fortfarande det och det är sorgligt att det är så.
Vad beror det på? Även om de är i klar minoritet så är det ändå kvinnor som får chansen som programledare, experter och reportrar – men inte som kommentatorer?
– Först och främst är det fortfarande färre kvinnor än män inom sportjournalistiken, så urvalet blir mindre. Alla man pratar med om detta säger att tjejer inte vill kommentera. Jag vet inte om detta stämmer, men jag tror inte att folk ljuger. Som kommentator måste man vara beredd på att man kommer att göra fel och få skit, och kvinnliga sportjournalister får skit även om de gör rätt. Då blir det lätt att man känner “Jag är så trött på att få skit, så jag tänker inte utsätta mig för det”.
Text: Karl Andersson