Hallå där,
Petter Öhrling
…som i nutid liverapporterade Sveriges matcher i VM 1994 när SVT repriserade dem
Hur har det varit att liverapportera matcher som redan har spelats?
– Det har varit speciellt. Jag hade aldrig sett matcherna innan. Jag är född 1990 och har inga VM-minnen förrän VM 1998, men min brorsa var ganska tokig i 94-VM. Vi hade vhs hemma med highlights från matcherna i mästerskapet. Dessutom är det svårt att lyckas undvika frisparksvarianten mot Rumänien om man jobbar som sportreporter på SVT. Men jag har faktiskt inte ens sett 94-krönikan!
Hur förberedde du dig?
– Jag ville inte se matcherna innan, så jag förberedde mig ganska lite. Jane Björck hade sparat en pärm med alla TT-utskick som jag sneglade på före och under match, så jag utgick mycket från dem. “När Kamerun tränade tvåmål i torsdags tog inte Roger Milla ut sig” och småskador på träningar och så vidare. Det hjälpte i alla fall mig att komma i stämning, och kanske var det någon som satt där hemma och helt plötsligt fick ett minne om att “Juste, ja. Det minns jag nu”.
Vilken ton försökte du sätta? Gravallvarlig eller skämtsam?
– Jag försökte vara ganska skämtsam. Det är det som är så kul med liverapportering överlag, man tillåts använda sin personlighet och man behöver inte vara gravallvarlig. I det här fallet var dessutom inte kravet på minut för minut-rapporteringen så hög, utan det handlade mer om att vara något slags sällskap för folk.
– Jag hade koll på alla kommentarer, och det var många som ville dela med sig av sina upplevelser. Det tyckte jag var väldigt kul.
Vad har du fått för reaktioner?
– Väldigt bra ändå, övervägande bra i alla fall. Att vi överhuvudtaget sände matcherna med studioinramning gav många reaktioner. Jag tror att Frasse Levinsson på Nöjesguiden skrev att det var perverst av SVT att sända “och dessutom med en liverapportering” samt att “inte ens Petter Öhrlings föräldrar kan väl älska Petter Öhrling tillräckligt mycket för att vilja ta del av matcherna på det här viset?”. Det tyckte jag var väldigt kul. Det var även lite roligt att Patrik Brenning på Aftonbladet skrev en krönika där han ställde sig frågan om “SVT-sporten har nått sin slutstation” samtidigt som Aftonbladet återgav sin VM94-bibel.
– En kul detalj är att det är fler som har tittat på VM94-matcherna nu än när de gick. 150 000 såg Ryssland live, nu var det 250 000 som kollade. Fotbollslandslaget var inte lika stort då som det är nu, tror jag. Dessutom var så klart tiden för matchen bättre anpassad för tittarna samtidigt som det inte fanns någon livesänd sport att titta på, men det är ändå lite kul.
Ska vi en gång för alla släppa VM94 nu?
– Nej, kollektivt ska vi ändå inte det. Jag känner mig personligen färdig med gammal sport och VM 94 just nu, men hur ska man kunna släppa det? Det är en av de största svenska idrottshändelserna någonsin.
Text: Karl Andersson